MADDESIGNO

Det tog en sisådaär 5 timmar av sång om bajs, tomtebajs, julebajs, pepparkaksbajs o s v... som tur var så hittade sonen en kompis på tåget, som också sjöng glatt om allehanda exkrementer. Men timmarna gick rätt fort. Ser inte fram mot 6 timmars flygresa med bihåleinflammation och inte heller mot hemresa  på ca 12 timmar (flyg och tåg). Nästa jul blir lugn och jag har lovat OSS att vara hemma HELA julen.

Fue mas o menos 5 horas de canciones de caca, caca de tomtes, caca de navidad, caca de gingebre etc...Por lo menos encontro con un amigo en el tren, que tambien le gustaba las canciones de lo dicho. Asi que las horas salieron bastante rapido. No puedo decir que deseo volar 6 horas con sinusitis, y tampoco quiero hacer el viaje de vuelta de 12 horas (en avion y en tren). El ano que viene nos vamos a quedarnos en casa, esto he prometido a nosotros DOS.

Hu hu, var lugn i två sekunder, och bestutet var så slutgiltigt det bara kunde vara. Så skönt det var att inte tänka på det mer. LUGN. Men - trots maginfluensa och bihåleinflammation och virus - så kan beslutet inte fullföljas, utan måste ändras igen. Jag blir galen!

Estuve calma durante dos segundos, y la decision ya estaba tomada. Era tan dulce no tener que pensar lo mas. CALMA. Pero - aunque hay malas tripas, sinusitus och algo mas de virus - la decision tiene que ser otra. Que vuelvo mas loca de lo que estoy!

Nä, det är ingen död fågel, det är en trädrot, antagligen från en palm. Hittade den på stranden i Spanien (ja, där finns några stycken... ), och tyckte att den var vacker. Det var först när jag framkallade fotot som jag insåg att det såg ut som en död fågel... Det hade varit en riktigt rejäl storm, och förstörelsen var stor. Men det var sanslöst vackert...

Tycker att det ser ut som svart sand, men av någon anledning så var sanden mycket mörkare än vanligt den här förvåren. Kanske på grund av stormen? Vem vet. Vågorna hade varit höga, och regnet gjort att halva sandstranden åkt ut i havet. Året innan hade staden varit tvungen att "importera" sand för att göra stranden lika bred som innan. Som någon form av försiktighetsåtgärd, planterades en mängd palmer i klungor. Det postivia med det var att det fanns ett ställe med skugga, och att de byggde en lekpark mitt i.

På Lucia var det fest på dagiset. Alla ungar var så duktiga och sjöng så vackert!  Och det hördes att de bor och lever i Sveriges goaste stad. "Göbbarna" sjöngs det glatt om, och med en oerhörd kraft också. Vilken glädje!

Flera barn kom försent dagen därpå, det är inte lätt att störa vardagens tider. Men kul var det och jag tog nog minst 50 foton, tror jag. Här ska scrappas!! Vilken dag som helst, ska bara ....

Nu är den färdig, vår lilla julkrubba. I djurväg så finns här det mesta, även om det inte syns. Tycker att de små grisarna är supersöta. Sonen har fortfarande mani på att allt måste stå rakt på rad, så mer livfullt än så här blir det inte. Ikväll väntar Vinterlandskapet, det kanske ni får se imorgon!

Jo, ifall ni undrar, så ser det s k Jesusbarnet och hans föräldrar inte bättre ut i verkligheten heller... I verkligheten menar jag då som figurer, inget annat. Spekulerandet i verklig eller ej, lämnar jag till andra. Jag säger inget mer, så har jag ingenting sagt!

Sitter och lyssnar på en massa musik från förr... Just nu " Down under" med Men at Work. En gång kände jag någon som sjöng den varje gång jag ville höra den... Han hade underbara kyssar, han... Eller Bronski Beat - London natt, ingen bar öppen och förföljda av några idioter. Tvungna att handla tandkräm kl 1.00 för att komma undan. Den natten sov jag på golvet i den läskigaste lägenhet jag varit inne i - bland minst 1000 katter i Walthamstove (?). Kunde knappt öppna ögonen på morgonen. Hade dessutom lånat kompisens mohairkofta som täcke... Eller Sylvia Vrethammar, Son of a Preacher man - din skitstövel! Capullo! Que te parto en rayas.... Jo, och Machine Gun Kelly - suck! Rhodos, djävulstecken, engelsmän, Simple Minds (what a revelation!), Bertholdt (grönsvart kasettbandspelare - fanns även i Fiatmodell...),

Billy Idol, Mustangen och min hjälte under SÅ många år - saknar dig massor! Det sista buset vi hade för oss var väl under friidrotts VM, då vi hoppade över ett STORT staket in i en viss förenings trädgård, för att bara vara ifred en stund. Jag fastnade i en av de vassa piggarna på staketet - rakt in i knät. Byxorna höll, men jag har fortfarande ett ärr kvar...

En gång var jag med min kära väninna som träffade en man som hade en kompis. ALLA var supertråkiga, tyckte jag. Väninnan och kompisens kompis försvann, och jag passade på att ringa min andra väninna. - Om vi fattas imorgon, så finns vi på Risgrynsgatan (finns inte... ), och killen han vill dö med stövlarna på (han hade lite bråttom... no need to say more). Tydligen var det svårt för väninnan att förstå vad jag sa, för jag gick samtidigt lös på deras kylskåps innehåll. Och jag tror där fanns mindre än i vårt. Kommer ihåg att jag mölade i mig en burk köttfärssås. Jo, tack. Väninnan blev klar (?) och vi gick. Båda belåtna... Fast jag mätt! Tjoflöjt. Snart blir minnena barnförbjudna, så jag tror jag slutar för idag. Åtminstone med detta.

I går eftermiddag var det ett fantastiskt ljus ute! Sonen tog fotot, det enda som blev någorlunda bra... 
 
Min kamera är itne riktigt gjord för sådana här foton, så ni kan tänka er hur ljuset var egentligen!

Det är mycket nu så här i juletid. På tv har det varit mycket prat och program och barnhemsbarn och fosterbarn. Jag var ett fosterbarn, jag. Kan inte fatta att det fortfarande är så att man i stort sett aldrig tror på barnen. År 2005. Jag hade en gång en socialassistent, som faktiskt FRÅGADE mig saker. Han kom aldrig tillbaka. En av mina hjältar... Inte så att jag haft det överjävligt, men min tillvaro är så präglad av allt som hände i FAMILJEN! Upptäckte att, efter ha sett ett program på tv, det hjälper att veta att det fortfarande händer samma saker från myndigheternas sida. Hur sjukt det än låter - och egoistiskt! I all maktlöshet så blir det mindre klaustrofobiskt, väggarna trillar inte hela tiden. Du är inte ensam, och framför allt så finns där en gnutta hopp. Kanske var det trots allt inte fel på mig? Utan på hela skitsystemet... För att byta spår...nästan..

Jag har pluggat socialantropologi under en herrans massa år. På vår första lektion fick vi klart för oss varför vi var där, då läraren sa: "En psykolog har problem med sig själv, en sociolog har problem med sitt samhälle. En socialantropolog, ja, hon har problem med både sig själv och sitt samhälle." Jo. Sanningar.

Nog nu. Fortsätter med min inre ilska ett annat tillfälle. Avslutar med ett par ord från Madonna (jo, du... ). Hon blev intervjuad av Oprah Winfrey, som ställde frågan vad Madonna skulle lära sin dotter om män. Madonna svarade att hon inte skulle lära sin dotter något, utan ge henne så mycket självförtroende och säkerhet i sig själv att det inte skulle behövas. Tycker att sanningar ibland är så självklara, men de är så svåra att se... Reserverar mig mot att  jag inte citerar Madonna, utan bara återger mitt minne av ovan nämnda text.

Att få kramar i överflöd av en kramsjuk, gosig liten tokunge, det är gött det.

JO, jag har precis lyckats lära mig något ur Adobe PS... För övrigt är jag inte det minsta paranoid, om nu någon tror det...

Till slut blev det rätt fint i alla fall. På baksidan har sonen ritat teckningar till sin farfar. Tyckar att jag lyckats göra albumet lagom "manligt" - utan alltför mycket krusiduller. Ja, det är inte riktigt färdigdekorerat än, men mer får inte ni se!

Albumet är snart färdigt till sonens farfar... Om jag inte somnar, så lägger jag upp det i kväll.

... på ett visst ständigt medhållande mobilföretag. Först så blir räkningen skyhög, sedan får jag betala 60 kr för specificerad faktura, eftersom de inte kan diskutera mina fakturaposter per telefon och nu har jag fått ett litet sms-paket för 29 kr/månaden utan att ha beställt detta!!! Jag ska gå tillbaka till mitt gamla hederliga kontantkort istället!

Igår såg jag något rätt så fantastiskt - en ung, vacker man med en gammal stickad babymössa på sig! VA?! Har länge påstått - och insett - att jag håller på att bli gammal, men vad är detta? Nytt mode? Jag som skulle bli designer (bland annat, jag är vattuman och ska fortfarande bli MASSA saker!) fattar inget! Fast vi hade visst nappar på våra nyckelringar förr, eller...Tjipp och krama varandra i trafiken!

Nä, inte idag heller! Vad är det som händer? Han valde att inte vinka idag heller... Fast i det stora hela så känns det ganska bra i alla fall. Vi säger hejdå i hallen på dagiset , och så är det över sedan. Nu kan han börja leka med en gång och jag får lov att tjata med föräldrar utan att få dåligt samvete över att det sitter en liten knatte i fönstret och väntar, väntar och vinkar så att det ser ut som om han håller på att trilla ut genom fönstret! Däremot så har sonen inatt haft en liten konsert. Det är ju snart Lucia, och nu kan han hela sången. Inatt har han sjungit Sankta Lucia, skrattat och snarkat om vartannat. Vilken underbar dröm det måste ha varit!

Pues, que hoy tampoco. Que esta pasando? Elegió no hacer lo hoy tampoco... Pero, si lo pienso bien, me parece bien igualmente. Decimos adios en el pasillo, y ya esta. Ahora puede empezar a jugar al instante y yo puedo hablar con otros padres. Esta noche el hijo ha tenido un concierto. Como dentro de 1 semana es Lucia, estan practicando la cancion en la guarderia. Asi que esta noche ha estado cantando "Sankta Lucia, Sankta Lucia...", se ha reido y  se ha roncado. Vaya sueño que ha tenido!

Ett lite fotoalbum är det minsann! Än är det - som synes - inte färdigt, men har tänkt mig att det ska komma dit massa julfoton snart. Tycker att färgerna är lite juliga. Storleken är ca 10 x 9 cm.

Kartongen har jag gjort efter en annan kartong som jag använt som mall. Rätt så kraftig, beige cardstock är det. Albumsidorna är Bazzill criss cross. Har chalkat och stämplat på utsidan. Den blev jättefin! Tack för ideén, K!

Ingenting är skadligare än ett sorgset sinne.

No hay nada mas peligroso que una mente triste.

Nu är det dags! Huvudet dunkar, och kroppen är helt groggy... Febern kommer smygande och ögonen är ömma. Sonen har somnat innan Bolibompa är slut, och har inte ens ätit middag. Undrar hur det här ska sluta...

Ya viene! La cabeza duele, y el cuerpo no te responde... La fiebre te esta acercando y los ojos te duelen. El hijo se ha dormido antes que se ha acabado Bolibompa, y todavia no ha cenado. Me pregunto como va a acabar esto...

Så var två ljus tända... Sonen brände tummen hemma hos mormor och morfar... men det gick bra till slut i alla fall! Vi fick god mat och det var lugnt och skönt. Tack för det.

Sonens pappa och flickvän är i Spanien och hälsar på. Känns konstigt, konstigt - tillbaka till GÅ. Eller på västfronten intet nytt?

Men idag ringde min kära väninna, som ska ha en liten träff nu i december med några gamla handbollstjejer. Har inte sett dem på flera år, ännu mindre pratat med dem! Ska bli kul!

Fortsätter att förfasa mig över världen - hur kan en våldtäkt ske i en badhall? Hur kan en av de skyldiga gå fri? Hur kan alla dessa människor runt omkring låta bli att ingripa? Borde inte de också åtalas? Hur blasé har vi blivit egentligen?

Nä, nu ska jag sova! Vill ha rosa moln och räkbåtar i min värld, silverksedar också kanske - ibland åtminstone... Lev väl!

Jo, idag har K varit här och lämnat en påse med en massa saker... Det är görkul att öppna dessa påsar, där finns allt mellan himmel och jord - scraphimlen/jorden då  vill säga!

Behöver lite hjälp för att avsluta alla album som fortfarande står och är halvgjorda! Tack!!!

Visst blev det lite snyggare så här? Får se om det får vara så... Vill ju inte direkt bli påmind om mat hela tiden... Sonen tycker att jag är TJOCK! MOI? Säger som Gustaf: "Jag är inte överviktig jag är underlång!"

Esta mejor asi, no? Vamos a ver si se queda asi... De verdad que no quiero me quiero recordar de comida todo el rato... Mi hijo dice que estoy gorda! MOI? Digo como Garfield: "No tengo sobrepeso, tengo bajo altura..!"

Inget inspirerande väder alls... Men det är väl då man ska ta itu med allt julpyssel kanske? Och städning och annat? Vi får se hur dagen blir, sonen vill ha lördagsgodis (och jag med!), så vi måste i alla fall gå ut!

Snart ska jag ladda upp lite bilder här, är än så länge rätt ny på allt med uppladdingar (urladdningar är jag båttre på!).

Scrap? Det är ju så kul! Fast nu har det gått från "kul" till livsnödvändigt... och beroendeframkallande. Snart får ni veta mera!

Är helt klart fast i en time warp... Vet inte hur jag kommer ur den... Stundtals är det jättekul, att komma på alla de där roliga filmerna, tv-serierna och modet från förr (70-, 80- och 90-talen). Just nu är det mycket Alfred E Neumann, Blues Brothers (How much for your women?), Fame, Flashdance m m... Var det bättre förr? Kanske var det roligare i alla fall... Nu är det ju bara hemskt allt... Räcker med att läsa Metro på morgonen, ju!

I morse när jag lämnade sonen på dagis, kom hans kompisar rusandes, ropandes hans namn. Alla såg så lyckliga och förväntansfulla ut och jag fick hopp isjälen (tänk om själen kunde hoppa? soulhopping?).

Det kommer nog snart att komma in lite bilder och lite spanska och lite engelska... Kanske kan man hålla kontakt med världen utanför Sverige? En blogg, en blogg, ett kungarike för en blogg!!! Eller nå´t... Lev väl så länge ni kan!

Lite vinterkänsla var det i tisdags i alla fall... Undrar om det kommer någon mer snö snart eller om det ska regna resten av året?!

Ja, välkomna till min blogg! Maddesigno är ett namn som vuxit under åren - det började med Maddesign. Detta var under MADs storhetstid, och jag tyckte att jag var väldigt vitsig - MadDESIGN eller MADDEsign... På senare år - efter några år i Spanien - så har det istälelt blivit MaddeSIGNO, ungefär Maddes tecken. Bra för er att veta!!!