Minnen

Sitter och lyssnar på en massa musik från förr... Just nu " Down under" med Men at Work. En gång kände jag någon som sjöng den varje gång jag ville höra den... Han hade underbara kyssar, han... Eller Bronski Beat - London natt, ingen bar öppen och förföljda av några idioter. Tvungna att handla tandkräm kl 1.00 för att komma undan. Den natten sov jag på golvet i den läskigaste lägenhet jag varit inne i - bland minst 1000 katter i Walthamstove (?). Kunde knappt öppna ögonen på morgonen. Hade dessutom lånat kompisens mohairkofta som täcke... Eller Sylvia Vrethammar, Son of a Preacher man - din skitstövel! Capullo! Que te parto en rayas.... Jo, och Machine Gun Kelly - suck! Rhodos, djävulstecken, engelsmän, Simple Minds (what a revelation!), Bertholdt (grönsvart kasettbandspelare - fanns även i Fiatmodell...),

Billy Idol, Mustangen och min hjälte under SÅ många år - saknar dig massor! Det sista buset vi hade för oss var väl under friidrotts VM, då vi hoppade över ett STORT staket in i en viss förenings trädgård, för att bara vara ifred en stund. Jag fastnade i en av de vassa piggarna på staketet - rakt in i knät. Byxorna höll, men jag har fortfarande ett ärr kvar...

En gång var jag med min kära väninna som träffade en man som hade en kompis. ALLA var supertråkiga, tyckte jag. Väninnan och kompisens kompis försvann, och jag passade på att ringa min andra väninna. - Om vi fattas imorgon, så finns vi på Risgrynsgatan (finns inte... ), och killen han vill dö med stövlarna på (han hade lite bråttom... no need to say more). Tydligen var det svårt för väninnan att förstå vad jag sa, för jag gick samtidigt lös på deras kylskåps innehåll. Och jag tror där fanns mindre än i vårt. Kommer ihåg att jag mölade i mig en burk köttfärssås. Jo, tack. Väninnan blev klar (?) och vi gick. Båda belåtna... Fast jag mätt! Tjoflöjt. Snart blir minnena barnförbjudna, så jag tror jag slutar för idag. Åtminstone med detta.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback