Sommar, sommar, sommar
Nu börjar det närma sig... det är varmt och ljuvligt ute! När jag tittar på förra årets kort, så inser jag att det var en alldeles underbar sommar! Sonen tyckte att det var den bästa sommaren någonsin, vilket hjälper när vi inte har pengar till något. Jag lyckades i alla fall att ge honom en sommar som han tyckte var underbar (ok jag fick hjälp av vädret och av goda grannar). På tal om goda grannar, så fick vi häromdagen ett presentkort på bio av en av grannarna... Helt underbart!
Vatten
Tack Kristina och A-L för papperspill.
Guld rub-ons från Hamblys, köpta hos Minneskatten. De är helt underbara att använda.
Ny cykel
Inte det mest konstnärliga jag gjort, men den är klar och jag tycker att den blev ok i alla fall...
Kort
Några kort har det blivit de senaste dagarna i alla fall. Fick en "beställning" på två kort till några som fyller år och som ska få massage i present. Kommer inte på något alls, men det blir lite annat i "jakten" på det rätta. Stämplarna kommer från Kortmakaren och Magnolia. Tack Kristina för allt pappersplock.
Perspektiv på livet
Jag är ironisk, cynisk och stundtals bitter (det svider att behöva erkänna det sistnämnda, men tyvärr... ). Jag är antingen eller, jag är bu eller bä, yin eller yang, svart eller vitt (jag kan hålla på ett tag, men jag misstänker att ni förstår). Det är sällan både och.
Som många säkert redan har förstått, så har vi inte mycket pengar, min son och jag. Men det är här "perspektiv på livet" kommer in. Vi har ett hem, vi har mat för dagen, vi har kläder, sonen har leksaker och jag har både en dator och möjlighet att scrappa - med andra ord så finns det utrymme i våra liv för sådant som INTE är livsnödvändigt.
När jag pluggade i Spanien för alldeles för många år sedan, diskuterade vi en dag prostitution. Vår lärare sa att hon inte kunde dömma de kvinnor som arbetade som prostituerade, eftersom hon inte visste ifall hennes döttrar i framtiden skulle hamna i/tvingas till prostitution (jag anser att vad än orsaken är, så finns det nog FÅ kvinnor som prostituerar sig av enbart den anledningen att de älskar sex... ). Den tanken har följt mig sedan dess - det är svårt att döma andra eftersom man inte vet vad som kan hända ens egna barn (därmed inte sagt att jag inte dömer andra, tyvärr gör jag det och ibland lite för snabbt... ).
När min lillasyster jobbade på en pizzeria i London, tog hon alltid med sig en pizza efter jobbet på kvällen. Inte för att hon var särskilt förtjust i pizza, utan för att hon gav den till några av de hemlösa hon gick förbi på vägen hem. Hon blev säkert snabbt igenkänd, och flera var nog tacksamma för att hon tänkte på dem.
Idag har jag varit på vift; skulle köpa lite saker bl a dubbelhäftande tejp. Min budget tillåter sällan några som helst utsvävningar, men den här månaden har varit en bra månad. Det blev hela 90 kr över! Kände mig jättenöjd och RIK! Då går jag förbi en tiggare, en av dessa som ser ut att vara hitskickad enbart för att tigga. Men där finns en skillnad. Han huttrar, har väldigt smutsiga kläder, är "tovig" hela han och hans ögon ser febriga ut. Mitt vanliga cyniska jag letar efter de personer som vanligtvis brukar finnas i vissa tiggares närvaro, men jag hittar dem inte. Av någon anledning stannar jag och ger den här mannen mina mynt, kanske 8 kr. Han tackar, tackar och tackar på knagglig engelska. Inser att jag fort går igenom möjgligheten att jag har blivit lurad på 8 kr (löjligt, jag vet). Börjar gå och funderar på om den mannen har ätit idag, eller den här veckan. Mina extrakilon väger mer än vanligt när jag tänker på det. Går in på McDonalds, köper en Big Mac och en kaffe med mjölk som jag går bort med till mannen. Han blir om möjligt mer tacksam, och trots att det är svårt att både höra och förstå honom så inser jag att maten gör honom mer nytta än 8 kr. När jag kommer över gatan till min hållplats, ser det ut som om hamburgaren är slut. Perspektiv på livet.
Känner mig lite nyttig. Kanske har jag gjort en människa lite gladare - eller åtminstone något mättare - idag. Jag hade egenligen inga pengar ändå, så jag har inte förlorat något. Men jag vann något, något som jag har stoppat undan för att man inte orkar se. Empati, sympati, medkänsla - kalla det vad du vill.
Make a difference. Och ha en underbar dag.
Som många säkert redan har förstått, så har vi inte mycket pengar, min son och jag. Men det är här "perspektiv på livet" kommer in. Vi har ett hem, vi har mat för dagen, vi har kläder, sonen har leksaker och jag har både en dator och möjlighet att scrappa - med andra ord så finns det utrymme i våra liv för sådant som INTE är livsnödvändigt.
När jag pluggade i Spanien för alldeles för många år sedan, diskuterade vi en dag prostitution. Vår lärare sa att hon inte kunde dömma de kvinnor som arbetade som prostituerade, eftersom hon inte visste ifall hennes döttrar i framtiden skulle hamna i/tvingas till prostitution (jag anser att vad än orsaken är, så finns det nog FÅ kvinnor som prostituerar sig av enbart den anledningen att de älskar sex... ). Den tanken har följt mig sedan dess - det är svårt att döma andra eftersom man inte vet vad som kan hända ens egna barn (därmed inte sagt att jag inte dömer andra, tyvärr gör jag det och ibland lite för snabbt... ).
När min lillasyster jobbade på en pizzeria i London, tog hon alltid med sig en pizza efter jobbet på kvällen. Inte för att hon var särskilt förtjust i pizza, utan för att hon gav den till några av de hemlösa hon gick förbi på vägen hem. Hon blev säkert snabbt igenkänd, och flera var nog tacksamma för att hon tänkte på dem.
Idag har jag varit på vift; skulle köpa lite saker bl a dubbelhäftande tejp. Min budget tillåter sällan några som helst utsvävningar, men den här månaden har varit en bra månad. Det blev hela 90 kr över! Kände mig jättenöjd och RIK! Då går jag förbi en tiggare, en av dessa som ser ut att vara hitskickad enbart för att tigga. Men där finns en skillnad. Han huttrar, har väldigt smutsiga kläder, är "tovig" hela han och hans ögon ser febriga ut. Mitt vanliga cyniska jag letar efter de personer som vanligtvis brukar finnas i vissa tiggares närvaro, men jag hittar dem inte. Av någon anledning stannar jag och ger den här mannen mina mynt, kanske 8 kr. Han tackar, tackar och tackar på knagglig engelska. Inser att jag fort går igenom möjgligheten att jag har blivit lurad på 8 kr (löjligt, jag vet). Börjar gå och funderar på om den mannen har ätit idag, eller den här veckan. Mina extrakilon väger mer än vanligt när jag tänker på det. Går in på McDonalds, köper en Big Mac och en kaffe med mjölk som jag går bort med till mannen. Han blir om möjligt mer tacksam, och trots att det är svårt att både höra och förstå honom så inser jag att maten gör honom mer nytta än 8 kr. När jag kommer över gatan till min hållplats, ser det ut som om hamburgaren är slut. Perspektiv på livet.
Känner mig lite nyttig. Kanske har jag gjort en människa lite gladare - eller åtminstone något mättare - idag. Jag hade egenligen inga pengar ändå, så jag har inte förlorat något. Men jag vann något, något som jag har stoppat undan för att man inte orkar se. Empati, sympati, medkänsla - kalla det vad du vill.
Make a difference. Och ha en underbar dag.
På tal om ungdomar
Jag försöker följa med i ungdomskulturen, jag försöker att aldrig glömma av hur det var att vara ung och mitt i livet. Ibland så förfasar jag mig något alldeles förfärligt över hur det ser ut i världen. Jag kan förstå hur det blev som det blev i både Frankrike och nu i Köpenhamn. Ungdomskultur intresserar mig - både som mamma och som någon som hoppas att jag kommer att skriva färdigt min magisteruppsats någon dag (om bl a gatan som identitetsskapande sfär).
Mitt i allt, så går jag igenom mina låtar på datorn och upptäcker den här med Nationalteatern. Funkar inte den länken, kan du ju alltid kolla in den här. Kommer fram till att vi aldrig lär oss något och att ungdom är en ständig källa till rädsla!
Mitt i allt, så går jag igenom mina låtar på datorn och upptäcker den här med Nationalteatern. Funkar inte den länken, kan du ju alltid kolla in den här. Kommer fram till att vi aldrig lär oss något och att ungdom är en ständig källa till rädsla!
Nytt
Nu är det kul igen att scrappa... Sonen är upprörd över att jag gör honom "ful". Han tycker inte alls att hans ansikte ska se ut som det gör på bilderna. Tyvärr, det kommer att fortsätta så. Livet är hårt, helt enkelt.
Den lille badaren
Äntligen något att ladda upp... det här är från förra sommanren när det var så varmt. . Sonen hade fullt upp med att hålla vattensprutan i styr. Vilken underbar sommar det var!
Var på mässan
Igår var vi på mässan, jag och Kristina. Tack och lov stod vi först i kön, och kom då in först av alla... Det var så roligt att gå omkring och titta på allt, och få känna på papper och stämplar. Det blev för en gångs skull handlat lite. Gjorde några fynd; 10 papper hos Format för 49 kr. Det blev ett helt gäng med underbara papper, så nu kanske det blir lite skapat också... bara händerna vill hänga med...
Ha en underbar söndag!
Ha en underbar söndag!