MADDESIGNO

Jag är ironisk, cynisk och stundtals bitter (det svider att behöva erkänna det sistnämnda, men tyvärr... ). Jag är antingen eller, jag är bu eller bä, yin eller yang, svart eller vitt (jag kan hålla på ett tag, men jag misstänker att ni förstår). Det är sällan både och.

Som många säkert redan har förstått, så har vi inte mycket pengar, min son och jag. Men det är här "perspektiv på livet" kommer in. Vi har ett hem, vi har mat för dagen, vi har kläder, sonen har leksaker och jag har både en dator och möjlighet att scrappa - med andra ord så finns det utrymme i våra liv för sådant som INTE är livsnödvändigt.

När jag pluggade i Spanien för alldeles för många år sedan, diskuterade vi en dag prostitution. Vår lärare sa att hon inte kunde dömma de kvinnor som arbetade som prostituerade, eftersom hon inte visste ifall hennes döttrar i framtiden skulle hamna i/tvingas till prostitution (jag anser att vad än orsaken är, så finns det nog FÅ kvinnor som prostituerar sig av enbart  den anledningen att de älskar sex... ). Den tanken har följt mig sedan dess - det är svårt att döma andra eftersom man inte vet vad som kan hända ens egna barn (därmed inte sagt att jag inte dömer andra, tyvärr gör jag det och ibland lite för snabbt... ).

När min lillasyster jobbade på en pizzeria i London, tog hon alltid med sig en pizza efter jobbet på kvällen. Inte för att hon var särskilt förtjust i pizza, utan för att hon gav den till några av de hemlösa hon gick förbi på vägen hem. Hon blev säkert snabbt igenkänd, och flera var nog tacksamma för att hon tänkte på dem.

Idag har jag varit på vift; skulle köpa lite saker bl a dubbelhäftande tejp. Min budget tillåter sällan några som helst utsvävningar, men den här månaden har varit en bra månad. Det blev hela 90 kr över! Kände mig jättenöjd och RIK! Då går jag förbi en tiggare, en av dessa som ser ut att vara hitskickad enbart för att tigga. Men där finns en skillnad. Han huttrar, har väldigt smutsiga kläder, är "tovig" hela han och hans ögon ser febriga ut. Mitt vanliga cyniska jag letar efter de personer som vanligtvis brukar finnas i vissa tiggares närvaro, men jag hittar dem inte. Av någon anledning stannar jag och ger den här mannen mina mynt, kanske 8 kr. Han tackar, tackar och tackar på knagglig engelska. Inser att jag fort går igenom möjgligheten att jag har blivit lurad på 8 kr (löjligt, jag vet). Börjar gå och funderar på om den mannen har ätit idag, eller den här veckan. Mina extrakilon väger mer än vanligt när jag tänker på det. Går in på McDonalds, köper en Big Mac och en kaffe med mjölk som jag går bort med till mannen. Han blir om möjligt mer tacksam, och trots att det är svårt att både höra och förstå honom så inser jag att maten gör honom mer nytta än 8 kr. När jag kommer över gatan till min hållplats, ser det ut som om hamburgaren är slut. Perspektiv på livet.

Känner mig lite nyttig. Kanske har jag gjort en människa lite gladare - eller åtminstone något mättare - idag. Jag hade egenligen inga pengar ändå, så jag har inte förlorat något. Men jag vann något, något som jag har stoppat undan för att man inte orkar se. Empati, sympati, medkänsla - kalla det vad du vill.

Make a difference. Och ha en underbar dag.